Ingen alls

Jag sitter hemma i Myre och lyssnar på Håkan efter att ha sett Män som hatar kvinnor och fyllt magen med hemmagjord pizza. Länken nedan är det starkaste konsertminnet jag har och den där dagen är årets hittills bästa dag i Sverige. Det får mig dessutom att associera till Håkans spelning på P&L i år och jag ligger återigen där på filten utanför tältet, som inte längre var en filt, jag hörde hur ljungbyborna pratade om mig medlidsamt, men det hördes väldigt långt långt borta.. Jag kunde inte röra en lem, men i hjärnan snurrade Håkan och det faktum att hans spelning börjar om två timmar! Och jag som skulle behöva däcka nu..jag vill sova. Jag kan inte röra mig. Jag vill inte röra mig. Och hur jag kräktes på skorna, Elin bytte mina kläder och sa att jag var bra. Timmar eller minuter i grabbarnas tält, Johannes väckte mig, drog mig ner till området och jag med mina återkommande kräkningar. Jag låg där bredvid scenen i knät på Johannes och Olzn och de andra och allt jag kunde röra var läpparna som formade vartenda ord Håkan sjöng. Och fast att jag då var världens sämsta festivalbesökare så var det fantastiskt. Och känslan av att komma tillbaka till campingen och hitta Kibän i en brassestol med räkost på hakan och en bit av Gilberts tröja var som att få ordning i kaoset.


vi är förlorade, vi två
sen vi var sjutton år


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0