Just det, lyssna på mig själv.
I och med att det är sista veckan på jobbet nu och att hösten börjar närma sig lider jag precis som många andra just nu av ganska mycket ångest. Ångest inför framtiden. Mest jobbångest.
För jag vet vad jag vill. Jag vill flytta härifrån. Men jag vill också ut och resa. Åka till de där ställena jag drömmer om. Som bara tanken av gör mig så fruktansvärt rastlös.
Jag är ganska säker på att jag inte skulle ha någon som helst ångest ifall jag visste att jag hade ett jobb. Men det har jag inte, även om jag har lovat mig själv att göra vad som krävs för att få tag i ett så snart jag bara kan.
Och vad jag har att förlora, förutom lite tid egentligen?
Det logiska är att antingen så flyttar man. Eller så bor man hemma och reser. Men jag vill och tänker både flytta och resa. Det är iallafall min plan. Och hur det än går för mig, så är det dags att sluta tänka och framför allt sluta tvivla. För jag vet vem jag vill vara med och att få leva tillsammans ser jag som en resa i sig.
Amazonas finns ju kvar..
För jag vet vad jag vill. Jag vill flytta härifrån. Men jag vill också ut och resa. Åka till de där ställena jag drömmer om. Som bara tanken av gör mig så fruktansvärt rastlös.
Jag är ganska säker på att jag inte skulle ha någon som helst ångest ifall jag visste att jag hade ett jobb. Men det har jag inte, även om jag har lovat mig själv att göra vad som krävs för att få tag i ett så snart jag bara kan.
Och vad jag har att förlora, förutom lite tid egentligen?
Det logiska är att antingen så flyttar man. Eller så bor man hemma och reser. Men jag vill och tänker både flytta och resa. Det är iallafall min plan. Och hur det än går för mig, så är det dags att sluta tänka och framför allt sluta tvivla. För jag vet vem jag vill vara med och att få leva tillsammans ser jag som en resa i sig.
Amazonas finns ju kvar..
Kommentarer
Trackback
