Nytt under solen

Njae, kalla det här inlägget vad ni vill.
Någon slags summering ska det iallafall bli.

2010 har på många sätt skiljt sig från tidigare
år vill jag påstå. Mycket har hänt, sådant jag
aldrig tidigare upplevt. Men för att fräscha upp
minnet tar jag hjälp alla spotifylistor jag gjort -
en för varje månad. Musik brukar ju som bekant
förknippas med vissa händelser, personer och dylikt..

Januari. Då minns jag särskilt en kväll hemma hos Bengt
med honom, Max och Kibän. Vi tittade på P3 Guld och jag
hörde Jonathan Johanssons Aldrig ensam för första gången.
Det var en otroligt behaglig kväll på alla sätt och vis.

Februari. Första tanken. 100-dagars och Peckas uppmaningar
att ta det lugnt med spriten och inte lämna varandra ensamma ute.
En otroligt trevlig förfest i Axels bastu med de finaste delarna ur SPMT07.

Fick dessutom denna månad uppleva tre uppkörningar inom loppet av två
dagar. Jag minns stunden efter första kuggningen som igår. Uppgivenheten
var total och tillsammans med Olivia försökte jag rädda dagen genom
att prata om hur  "vårtgårdarna var alldeles rosa" och tröstäta naturgodis.

Mars. Mitt starkaste minne från årets tredje månad är min och emils
lilla minisemester i Stockholm. Jag hade några månader tidigare köpt
La Roux-biljetter till oss utan Emils vetskap och avslöjade nyheten en
kall kväll på O'learys.
Konserten, och ja hela vistelsen kommer alltid ligga mig särskilt varmt om
hjärtat. Var helt klart mitt lyckliaste konsertögonblick - ever! och mycket tack
vare min Ellylover Empis Ericsson.

I mars besökte Moto Boy och Elias & the Wizzkids club corazon också. Jag hade
inte ens tänkt gå, men med lite övertalning gick jag och skäms nu i efterhand över
att jag ens tänkte tanken att INTE gå. Det var likt den där La Roux-konserten
på Berns en helt fantastisk kväll på alla sätt. Denna var dock en aning mer lidelsefull.
Moto boy som ett personifierat brustet hjärta och Elias & the wizzkids som det osvikliga hoppet.
Heeelt fantastisk mars månad alltså!

April. I april luktade det vår. Det var slask och regn och mörkt och kallt i Hammarstrand. Trots detta fanns få bekymmer. Man kunde känna vittring av studenten och kommande sommarplågor, klart tydligt i månadens spotifylista då jag nyss fann Hey, Soul sister! som den fenomenala Linnéa Sundberg tipsade mig om efter något glas Oboy och sådär..
Jag minns dock klart och tydligt att månadens mest spelade låtar var Så långt mina armar räcker och Det som håller oss vid liv med Peter Lemarc.

Så fortsätt längta, hitta mod.
Våga hoppas, våga tro.
Tro på drömmen, ta ett kliv.
Vält den värld du lever i.
Och va en galning, va naiv.
Det är det som håller oss vid liv.

Maj. Oh my fucking god. I maj hände säkert massor, men när jag ögnar igenom spellistan fastnar jag redan vid första låten. Ceasers From the bughouse som får mig att associera till Sommarfesten i Åre första helgen i årets femte månad. Det var jag. Det var Lisa. Det var Anna. Det var Sunqen. Det var Kibän som körde min bil. En sån kväll är jag rädd aldrig kommer åter och om jag kunde skulle jag så jävla lätt spola tillbaka tiden och göra om allt igen. Dock skulle jag vad jag kunde för att förhindra att min bilstereo blev stulen än en gång, för det var trots allt inte så jättekul.

Juni. Den här månaden kan jag nog såhär i efterhand utnämna till det gångna årets mest känslosamma. Sista tiden med SPMT07 var precis vad ingen trodde att den någonsin skulle kunna bli: lovely. Men det blev den, och visst kändes vi som en enda stor familj där vi stod tillsammans, alla samlade på trappan och varvade Jag får liksom ingen ordning och Jämtlandssången? Och sen när Rådhusetfestligheterna rundades av med Dont look back in anger, tårarna föll och Krille fanns där med en tröstande famn - då visste man att det var dags att gå hem nu..

Väl hemma möttes man av någon som under det tidigare halvåret fått en allt större betydelse i mitt liv, men som också skulle bli anledningen till att jag satt hemma och spelade sönder Eddie Vedders Society samtidigt som jag försökte skriva en analys över mitt känsloliv.

Juli. Känns överlag som en solig månad. Kanske var det jag som lyste, för visst hade jag åtminstone fått ny energi. Två av de viktigaste personerna i mitt liv bodde hos mig en hel del. Vi skrattade en massa och myste lika mycket. Det blev någon bakismåltid med solen i ögonen på O'learys uteservering. Det blev också någon tacotallrik nere på stråket i finast sällskap. Vilket sammanträffande va att Katy Perrs Californa Gurls precis satte igång! Den är nämligen starkt förknippat med vad jag enkelt kan utnämna till årets kväll, årets dag alla kategorier.
Jag minns den in i minsta detalj. Hur gräset kändes när jag och Alex nyvakna gick ut och satte oss i solen, vilken temperatur det var i bilen påväg in till Markus när vi satt i bilkö på frösön, hur dendär starka såsen/kryddan Markus hade brände sönder min mun, hur njutningsfullt det var att sitta på en filt nere vid vattnet i gott, moget sällskap, dricka rosé och känna hur livet lekte och hur jag lekte i Alex hår. Resten av kvällen och natten är också värd en detaljerad beskrivning, men om jag ska ta den här blir det nog aldrig augusti..
Dessutom skulle nog aldrig mina rysningar gå över heller. Åh, 9/8

Augusti. Jag och Malin tog en glass utanför Maxi. Det skulle bli sista gången på ett tag som vi sågs. Vi diskuterade framtiden och annat värt att diskutera.
Några dagar efter det åkte jag, Anna och Johanna till Barcelona för att påbörja vår månadslånga tågluff. Sånt får mig att vilja gråta av lycka bara jag tänker på det. Inte konstigt man får nyårsångest när man summerar fantastiska upplevelser med helt otroliga människor och vet att man i nuläget inte upplevt ett skit som gör en känslosam inför år 2011.

September. Bestod helt och hållet av tre veckors luffande och ett veckolångt farväl till Östersund. Den sista september rullade en fullpackad passat mot Värmland för en helgs campande tillsammans med familjen innan slutdestinationen Linköping skulle nås. Starkast förknippade med September månad är Håkans nya River en vacker dröm och Fleet foxes Blue Ridge Mountains. (Den sistnämnda vilken enligt Kibän påminde om hennes favoritcouple M & A, haha)

Oktober. I oktober hände rätt omvälvande saker. 1. Jag fick nytt jobb. 2. Jag blev sambo. 3. Jag kände mig rätt ensam. Men oktober var främst en väldigt spännande och kärleksfull månad då jag och Alex fick ta igen sex veckor åt skilda håll. Det anordnades till exempel en trevlig fest första fredagen efter min flytt ner hemma hos Tim. Både Emil och Kibän var där vilket gladde mig väldigt! Skaburbian Collectives Flow och Kites Jonny Boy är förresten helt underbara oktoberlåtar.

November. I november drog jag till Göteborg för att för en helg förenas med inga mindre än Britta och Kibän. Samt en viss göteborgare som var och är aktuell med en ny skiva. Det var kallt och jävligt, men i slutändan så jävla värt det, trots att huvudvärken dagen efter kvällen på Pustervik var förjävlig..

December. Och ja, tillslut kom årets sista månad och om tio minuter har även årets sista dag precis påbörjats.
I vanlig ordning bjöd december på lite glögg och mycket mys. Dock mycket på egen hand eftersom min fina kärlek har studier att sköta också.. En härlig och spontan utekväll tillsammans med Marielle blev det iallafall och så ett par sköna dagar uppe i Jämtland med släkt och vänner.

Imorgon ska jag tillbringa årsskiftet i sällskap av underbara människor med god mat och bra musik. Allt för att hålla nyårsångesten borta.
Dock gör vetskapen av att min fina kusin varit med om en allvarlig bilolycka ikväll och att det kommer ta lång tid innan hon är helt återställd igen mig inte särskilt hoppfull inför ett fint 2011.