Nytt under solen

Min mamma är inte bara en mamma.
Fick jag klart för mig först för snart tre år sedan.
Hon är en människa också. Och jag gillar det.
Mänskligheten.

Pappa är också mänsklig, men det tror jag han
alltid varit för mig. Särskilt duktig har han varit på
att visa känslor. Ledsen, arg, full (är det en känsla?),
irriterad, glad. Och sin kärlek till mig mätt i antalet snickers
och 88:an-glassar förstås.

Det var A till Ö kan man säga.
Anna
Örjan
Sen börjar man om från början