Nytt under solen

Det som krävs för att stanna kvar, 
som inte är säker men aldrig tvivlar.
Det som inte har nån storlek alls,
inte har någon genans.

Det som får en att ropa från balkongen "kom upp!"
och får prästens dotter att rymma med en knarkare.
Det som får en att säga i natten 'jag behöver nåt starkare'

Den som får en att darra som höstlövet.
Och vissla i höstmörkret.

Det är det som inte kan repareras, censureras,
och som inte har någon rättvisa.
Som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna.

Den har inte nån anständighet
och behöver inte kläs upp i skönhet.
Den kryper inte för nån.
Den väntar inte på nån.

Den är lika ren som ett barns ögon
eller lika skitig som marken på en tågstation.
Nåt som inte har någon regering.
Nåt som politikerna aldrig nämner.

Det som lovar dom unga
och som får dom gamla att tro att dom kan överleva.
Det som finns i alla utbrotten
och i grabben som står på karmen till ett fönster.

Den finns i rånarnas fantasier
och i dom olyckligaste kapitlen
om en hund som vart hungrig i mil,
som inte tycker om nån men kommer ändå in...