Nyår 09/10
Gårdagen var en underbar avslutning på året faktiskt för den innehöll precis allting.
1. Varm, utsökt middag med bättre människor
2. Förfest/Hemmafest
3. Lokalfest
4. Skål och puss på tolvslaget
5. Hemmafest med 25+, bara randoms
6. Liftning
7. Däckning
8. Och en rejäl jävla baksmälla
De fyra senaste punkterna är väl de som skulle behövas nämnas mer om. Grejer var den att efter BFO:s nyårfest knatade jag, Kibän och Emil till Kvantum. Där skulle jag träffa AK och Bec för att åka hem till Torvalla medan Emil och Kibän gick hem till stan. Det var bara det att det inte gick några bussar, det fanns ingen taxi att få tag i och det var svinkallt ute. Dessutom var alla grymt osugna på att plocka upp liftare tydligen... Så vi fann inget annat alternativ än att gå tillbaka till Icafesten som syrran och AK varit på. Men när vi kommer dit är porten låst och ingen svarar på mobilen. Så för att inte frysa ihjäl hänger vi på några randoms som vi träffade på parkeringen till en hemmafest med bara 25+:are. Och där fanns det sprit vilket förklarar punkt 7 och 8. Tillslut inser jag att jag håller på att somna och river med Bec och AK därifrån för att försöka ta oss hem. Men klockan är någonting med 3 och inga bussar går, ingen vill plocka upp liftare och ingen taxi är tillgänglig. Så jag lägger mig för att sova i en busskur, AK försöker lifta och Bec försöker hålla mig vid liv. Men plötsligt kommer en bil med tre killar i vår ålder som var påväg in mot stan. De hade sett AK som ville lifta och sedan fått syn på mig som låg utslagen i busskuren och blivit oroliga, så de hade vänt för att plocka upp oss. Vi helgonförklarade dem och jag satt med hundbajspåsen beredd ifall jag skulle behöva kräkas påvägen hem. Sen vaknade jag alltså på syrrans hallgolv med dunjackan på. Det sjuka var att jag låg skönt.. Idag har man dock vetat att man lever. Hela dagen har jag befunnit mig antingen i soffan eller i badkaret och kurerat mig med vatten, godis, pizza, varma mackor, kyckling och ris, ostkaka och annat som gör livet lite mer värt att leva. Den bästa medicinen mot baksmällan har dock varit syrran, för fasen som hon slitit för min skull. Som hon alltid gör.
Jaja. 2010 2010 2010 - nu kör vi
