Plötsligt händer det.

Man tar studenten och tror man har hela livet framför sig.
Och så har man kanske inte det.
Kanske är livet så orättvist och äckligt att man helt enkelt förlorar det.
Eller förlorar någon som förlorat det.

Inatt körde en nära vän till Olle ihjäl sig, som jag förstått var världens finaste kille.
Genomgo och glad, som även han tog studenten i förrgår..

Det värsta när sådant här händer är att det finns ingenting man kan göra som får
livet tillbaka, förutom att vara rädd om alla man har. Och sig själv. Komma ihåg,
att man faktiskt inte är så odödlig som man skulle kunna tro..

Idag går iallafall alla mina tankar och kramar till Olle, Carro och alla andra som han var och förblir en del av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0