Var det du som undrade? Nähe?
Tydligen har jag varit alldeles för upptagen eller på helt fel humör för bloggandet den senaste tiden. Kan låtsas att jag är lite ledsen över det, men det är jag egentligen inte. Tycker bara det blir lite svårt att komma ihåg allting man gjort och tänkt på sedan sist..
Förra veckan började jag sommarschemat på Ica, på riktigt eller vad man ska säga. Innan hade jag ju bara jobbat en helg. När jag inte jobbade umgicks jag en hel del med Alex och Sunqen. Sunqen som bor här ibland, vilket är väldigt mysigt och trivsamt tycker jag. Förra helgen var det dessutom midsommar!
Midsommaraftonen började jag i Åkeräng, men tog på eftermiddagen bussen hem till ett tomt hus på vischan.
Där blev jag dock inte så länge innan jag begav mig till Sunqen för en middag i sällskap av henne och Anna.
Lite senare åkte vi med Hanna till Ola i Svenstavik där festen var i gång sedan länge! Mycket folk, mycket dricka och helt okej bra väder gjorde kvällen till rätt så lyckad måste jag säga! Men som jag sagt förut så kan inte mycket gå snett i sällskap av mina fantastiska tjejer.
När jag vaknade upp i mammas och pappas säng på midsommardagen var de redan hemma.
Travparkeringen hade börjat fyllas, jag följde med pappa och Albert upp, gjorde en v5a som sprack i andra loppet, åkte och köpte godis med mamma och hejjade på André som startade både Flurut och Galina Dam och fick åka hem med ett par tusingar extra.
På kvällen vankades det grillat till middag och skönsång från en liten femårig kusin, tills jag tröttnade på säckhoppning och for till Åkeräng där man tillbringade en tid framför fotbolls-VM innan det blev dags att gå och knyta sig.
Trots att söndagen var rätt solig, så var det en rätt vemodig och ledsam dag som jag gärna lämnar bakom mig. Det enda trevliga, och MYCKET trevliga dessutom var att man fick några timmar tillsammans med min efterlängtade och numera prinsessa av grundläggargränd: SANEBE ♥
Soooom man hade längtat! Sen att man fick lite besök av världens bästa Sunq också innan läggdags var inte heller fy skam. Hon har tendensen att finnas till när man behöver, hon.
