Nytt under solen

Jag har suttit såhär ett tag nu, och bara försökt hitta de rätta orden för min tacksamhet till vissa människors existens. Och att det inte bara är jag, utan att jag är lika viktig för dem som de är för mig. Det känns lyxigt.
Som att, förtjänar jag verkligen det här?

Men det tror jag noooog att jag gööööör.




PS. Att jag försmäktar i min lägenhet efter 22 dagar utan Alex var väl en annan femma, eller? DS.