Dag 02 – Min första kärlek
"Jag har haft många första kärlekar"
Försökte jag för en stund sedan inbilla mig.
Men alla som har varit med mig hela vägen vet att jag i så fall ljuger.
Min första kärlek var precis som en första kärlek ska vara.
Först pirrade det ett tag. Övergick sedan till flera års smärta.
Besvarad och obesvarad kärlek om vartannat.
Där fanns en frustration och oförståelse för varför man inte riktigt räckte till.
Sedan väntade 8 månader av stabilitet tills allting föll ihop igen och det som slutligen blivit
en relation, blev tabu.
Idag skulle jag inte säga att vårt förhållande fick ett olyckligt slut, trots att saker och ting hade kunnat gått lite smidigare om vi varit några år äldre. Som 14åring och förblindad var det svårt att ta ett uppbrott bra. Man levde som i en bubbla av sorg och alla försök till kommunikation mynnade ut i grova misslyckanden.
Skönt att man är äldre nu. Skönt att Mathias Eriksson var min första kärlek och inget mer.
Skönt att veta att kärlek blir bättre med åren. Att min kärlek idag heter Alexander Selander och inget annat.
