Nytt under solen

Åh, vad ska jag skriva tänker jag. Vad är relevant läsning? Vad har allmänintresse?
Och jag konstaterar att hah.. pfff... inget! Inte i nuläget. Livet är lite too much vardag för min del just nu.
Ändå ser jag det fina i att kliva upp klockan sex på morgonen för att sätta sig på en buss till Hjulsbro och baka wienerbröd och sånt.. Och det fina i att komma hem och se att middagen står på spisen och att mitt A är lika fin som varje dag.
Det råder dock lite ombytta roller här hemma, för sedan tentorna blev avklarade och sedan jag börjat jobba är det inte längre jag som är den som klättrar på väggarna..

Tror inte jag nämnt det förr, men ungefär i samma veva som jag flyttade hit gjorde Alex en bildblogg. Som numera är lite mer av en filmblogg. Åeh, hahaha. Filmklippen är Alex i ett nötskal, därför börjar jag så ofta jag kan dagen med att titta på dem.

Ikväll kommer Rebecca ha den bästa kvällen av alla. Bara så alla vet. Så slipper ni ens försöka ha kul liksom.. Eftersom hon har roligast.... Ja, ni fattar!

Själv ska man lämna ut paket och sälja ettan lös och äta nougatbiskvier till åtta ikväll. Sen blir det eventuellt lite beerpong med A + mates. Annars lite cosmoläsning. Åh cosmo

Bye you

Nu är jag sådär fruktansvärt less igen.
Headerns fel typ. Semzt blev den.
A, kom hem och ge mig en puss i pannan helzt... :-(

Åh, vilken härlig helg det har varit ändå.
Igår hade A innebandymatch som jag följde med på.
Efter matchen lagade Alex en jättegod kycklingsoppa,
och efter det kom Emil och umgicks!
Idag har dagen bara flugit förbi. Helt plötsligt var klockan
sex och det var dags att bege sig ner på stan för lite bio!
Jag och A såg The social network och jag gillade den :-)

Imorgon är det dags för en ny vecka. Innebär fem
dagars jobb, samt ännu ett jobbsamtal för min del.
(Icabutikerna slutar aldrig höra av sig!)

Saknar Sandrorna i mitt liv. Och er andra med för den delen..

Har helt glömt bort att berätta hur söt Linnea var i lördags när hon kom hit och hade med sig en present till mig?
Minns ni att jag skrev förut att min liv krävde en ny dagbok? Vad tror ni jag fick?
Dessutom var den rosa så jag skulle komma ihåg vem jag fått den utav. SÖTISBRUDEN

Så infinner den sig igen.
Och igen. Och igen. Och igen.
Hur jag än vänder och vrider mig letar den sig innanför mitt skinn,
liksom kryper och kittlar på ett obehagligt sätt.
En känsla alla känner, men som jag önskar ingen någonsin satt något namn på. Aldrig gett någon definition.
Jag inbillar mig att allt outtalat inte heller existerar. Bara är just en inbillning.
Jag och min vän väljer att kort och gott kalla den för Å.
Dess rätta benämning frambringar den bara fortare ändå och varför skynda på?
Till min förtvivlan verkar det dock inte spela någon större roll. Den sprider sig likt en löpeld, tangerar mitt inre genom alla sinnen.
Och jag förstår egentligen inte varför.

För jag om någon har det ju väldigt bra.
Jag lever ett lyckligt liv utan katter. 
Mina trosor är varken för små eller för stora. 
Jag har ingen fondvägg från 2001.

Kanske är det just det som är problemet. Att det inte finns något stort problem som tar upp den tankeverksamhet som den möjligtvis, vanligtvis är avsatt för.
Istället får jag ångest av mina 19 vårar.
Försöker därför väcka barnet inom mig, men får istället ångest av Björnbröder.
När jag sedan loggar in på Facebook för säkert femtonde gången det senaste dygnet får jag ångest igen.
Tills någon väcker mig med något så kraftfullt som ett påstående, att s k  ”tentaplugg”-ångest minsann inte liknar någon annan ångest.
I samma stund påminns jag om att den här känslan kliar lika mycket för alla. Alla suktar efter bot.
Alla vill ha någon med lugnande ordstäv, eller ännu hellre ett gott hjärta och kloka råd.

Och i min djupaste åldersnoja fick jag en uppenbarelse. Som en knäpp på näsan och en liten tröst i all ånger:

”Du tror att i grannens vatten är sjögräset alltid grönt.
 Du drömmer om att simma upp dit.
 Det är inte mödan lönt.”

Jag tror det är dags att börja tagga till. Tänker alltså inbilla mig att jag skrivit Å för sista gången.

Okej. Jag måste erkänna att de senaste dagarna har jag inte gjort någonting rättvisa.
Inte sambon. Inte stan. Inte mitt nya jobb. Inte mitt liv.

Ändå har ju faktiskt mitt liv sett ut precis som jag förväntat mig sedan jag kom hit,
om inte ännu bättre. Det enda jag inte hade räknat med var all denna huvudvärk
som jag får tampas med dag ut och dag in. 
Sen är det jävligt kallt om nätterna också, men det är väl någonting jag får lära mig att leva med.. ;)

Jag tror det är det faktum att livet är hundra procent njutningsbart för tillfället som jag är ovan vid,
som gör att jag inbillar mig att det finns saker som alltid går att förbättra, trots att det egentligen är precis så bra som saker och ting kan bli.

Och på bara 1.5 vecka känns det som jag har lärt mig mer än vad jag någonsin lärt mig själv förut.
Det är visserligen enkla saker, men sådant jag aldrig trott jag skulle klara själv. Laga stuvade
makaroner och gå till en arbetsintervju utan att känna nervositet är bara två att nämna..

Hahaha, känner vilket retard jag framställer mig själv som men ni känner ju mig.

Nu ska jag ta lite luft i sällskap av Emil!

Hörs

Sunkkkkkkkk

när vi är tillsammans


hade ju lite tur som fick sällskap av herrn i samma stund som jag publicerade
mitt förra inlägg och därmed också höll på att dö av tristess. vi tog en promenad
till ladan för att handla lite middag och nu är det cirka en timme sen som vi avnjöt
stuvade makaroner och körv á la mörten. om drygt en halvtimme blire EM-kval för
hela slanten. Då snackar vi ostkrokar och cola i soffan

Var på mitt livs första arbetsintervju för ett tag sedan och råkade visst kamma hem ett deltidsvik.
Wiiiiiie.. Det var en mysig liten närbutik en bit utanför stan.
Kan bli bra. Förtjänar helt klart en chans.

Nu är bara frågan... Vad gör jag resten av dagen? Resten av veckan?
Alla förslag mottages


PS. PH ikväll gott folk. Do NOT forget it

Åtta favoritprogram (TV)  paradise hotel, dom kallar oss artister, top model, grannfejden, kniven mot strupen,  biggest looser sverige, lyxfällan, PSL

Åtta saker som jag gjorde igår spräckte skallen, åkte ambulans, drack cola, sa hej då till kibän för denna gången, åt supergod middag, pratade i telefon, tittade på the last song och blev ännu mer övertygad om hur fantastisk min boy är.


Åtta saker som jag ser fram mot att gå på konserter, planera nästa sommar, se nowhere boy, den dagen jag fått jobb, när alex kommer hem, träffa linnea, klippa mig, byta tavlor i köket

Åtta favoritmatställen volos, napoli, na piano, g3, bylla, pause, törners, pizzaland


Åtta saker på min önskelista konsertbiljetter, en utlandsresa, en butik med fina jävla vinterskor (verkar hopplöst), ett trivsamt arbete, en bomberjacka, en smoothie, trisslott med storvinst samt en sandrakram

Åtta saker som gör mig irriterad dåliga skribenter, skryt om inget, snikna personer, när datorn krånglar, snö i skorna, nonchalans, otrevlig personal inom serviceyrken och dålig karaktär


Åtta saker som gör mig glad resor, mina fina vänner, sol, choklad, lovern, killen på videoteket, bra musik samt lukten av nystädat

......Eller nej, det var jag faktiskt inte. Men ut skulle vi och ut gick vi. Dock blev det inget klubbesök.
Köerna gjorde att man tappade suget så runt halvtolvsnåret gick jag och A hem och la oss.
Förfesten hemma hos Tim tillsammans med massa studenter var dock himla trevlig.
Ooooooch, jag får väl helt enkelt ta klubbandet en annan kväll.

Gårdagen i övrigt var också jävligt nice. Jag började dagen med 1 tim och 40 min i springskorna. Rydskogen känns jävligt aktuell framöver kan jag säga. Framåt eftermiddagen väntade en sväng på stan med Kibän och Emil i hopp om att hitta en outfit till kvällen. Men förgäves. Gick tillslut hem och lagade världens godaste grekiska sallad istället.

Det var det kan man säga och trots att det hände rätt mycket igår har den här dagen redan varit betydligt mer händelserik...

Jag ramlade alltså imorse. I badrummet när jag klev upp för att pissa. Klev upp för fort och ramlade ihop på badrumsgolvet, slog huvudet i väggen så att det sprack lite. Eller ganska mycket tydligen. Jag fattade inget först utan låg bara kvar på golvet tills jag började känna mig lite konstig och tog mig i bakhuvudet och upptäckte sedan att hela handen var täckt av blod. Alex ringde ambulansen och när vi kom till akuten behövde jag sy min 7-8 cm krosskada. Tre timmar senare var jag hemma igen, med några stygn i huvudet och en ny hårfärg. 
Och med världens underbaraste kille såklart. Vad gjorde jag utan honom? Mumsen ♥


Nu känner jag mig iallafall ganska okej. Tänker ändå tillbringa hela dagen i soffan med cola och film.
Hoppas ni också mår bra!