Nytt under solen

På någon kurs i gymnasiet skulle vi skriva ner våra olika roller som vi har i livet.
Alla vet ju att det hör till och är jävligt normalt.
Med andra ord är jag numera jävligt abnorm.
Osund. Snedvriden. Rubbad. Pervers.
Den enda roll jag har i mitt liv är som kassörska på Ica Flamman. Och då är jag i min yrkesroll till och med.
Hur sorgligt är inte det? Inte ens min roll som världens bästa flickvän till världens bästa kille får jag vara eftersom han INTE ÄR HÄR NÄR JAG BEHÖVER HONOOOOOM! :-(
Det sista kanske var lite tvetydigt, ja jag vet inte. Jag är bara lite nere.

För hur rubbat är det inte när man packar träningskläderna flera dar innan man ska träna?
Tar en bussjävlajävel som körs av en såndär bussjävlachaufför som tror han är SS-soldat och kör massa judar till Birkenau, fast han egentligen är en jävla slavjävel som slavar för sämsta jävla Östgötatrafiken.
Och sen inte hittar till Friskis?? Och får stå ute och vänta på en buss i en halvjävlatimme innan bussjäveln går hem igen?
Förstår ni vart mitt sadface kommer ifrån nu?

Fattar inte ens hur jag inte kunde hitta dit. Det var fanimej första gången jag haft problem med att hitta i den här stan. Åh, nu får jag ännu fler dåliga vibbar från den där delen. Universitetssjukhuset-delen.

Men det värsta utav allt, är att jag vet att det inte hade hänt i Östersund. Och det stör mig så jävla mycket.
Det retar mig att jag hittar till ett friskis jag inte vill träna på och tvärtom. Det retar mig att Östersund har tillfångatagit alla mina underbara vänner, medan Linkan fått en enda.
Det retar mig att jag inte har ett badkar till mina badtomtar och det retar mig att jag dammsög upp någon slags larv från vardagsrumsgolvet för en stund sen. Var fan kom den ifrån? Mig? Emil? Mattan? Lush?

Känns som livet mobbar mig. Låter mig inte fylla någon funktion. Låter mig inte ens ha en overall på mig och dricka så mycket öl jag bara kan ikväll, som halva stan tydligen ska göra.

Nej nu. Tänker jag vara tapper. Titta på cornelis. Under min filt.