Nytt under solen

När jag och syrran var på stan igår köpte jag Alex Schulmans bok Skynda att älska.
Bara titeln är ju bland det finaste jag hört, så jag kan knappt vänta tills jag får börja läsa den på tåget hem imorgon! Annars så har jag gjort några framsteg med Rubiks kuben som jag lånat av Alex. Och utöver det så har jag det jävligt bra här i Molkom.

Jag och söstra började dagen med lite frukost och sen gick vi och gymmade i någon timme. Äckligt skönt var det.
Nu är jag nyduschad och någon kommer inom kort få en present på posten, hihi hoho.

Så fort syrran kommer ur duschen är det hög tid för lunch, sen får vi se vad som händer..

PUSS människor

I onsdags kom alltså Alex ner till Linkan han också.
Jag mötte upp honom på stationen och sen skulle vi handla lunch.
Sushi stod på önskelistan så vi började traska mot sushistället nära Emil..
Dock var det stängt när vi kom dit, så då fick vi ta bussen hem utan mat.
Väl hemma beställde vi hemkörning och åt framför tv:n. Mycket efterlängtat alltihop.
Efter att ha sett både 127 hours och Easy A somnade vi tidigt den natten..

I torsdag steg jag upp tidigt värre för att åka och jobba dagpass på Flamman.
När det var gjort och jag kom hade vi besöka av Tim. Vi slöade bara, åt middag
och jag bestämde mig för att helgen skulle spenderas i Karlstad.
Så här sitter jag nu i Molkom, en natt senare. En ensam sådan, då Erik och Alex tog tåget ner till Malmö inatt.
På tåget hit fick jag en ny vän, Francis(?). 24 år gammal från Ghana. Jobbar i Kista. Trevlig prick dedär.

Nu ska jag återgå till fredagsmyset!

Jag har blivit lite rädd när det gäller bloggen och sådär..
Inte bara bloggen egentligen utan personliga grejer på internet över huvudtaget.
Facebook till exempel. Om man verkligen vill finns det alltid sätt att ta sig in på folks sidor,
eller att hitta folk man knappt vet namnet på utan som man bara sett någon gång någonstans.

Jag har aldrig känt egentligen att det vore jobbigt om folk vet jag gör om dagarna, eller med vilka,
vad jag gillar för böcker eller vem jag är tillsammans med.
Men då har jag inte sett över min vännerlista särskilt många gånger heller..

En anledning till att jag börjat känna såhär är nog pga vad som hände igår på jobbet.
Jag står och packar upp frysvaror när en kund går förbi och utbrister: "nämen där är du ju! jag har en lapp till dig som mitt barnbarn lämnat. ja, du har ju kille men han vill att ni ska prata med varandra när han är i fillippinerna."

Jag vet vem han är, vilket gör att det känns mindre läskigt än om han skulle vara totalt okänd. Men jag har svårt att känna mig smickrad.
Dels är jag ju fruktansvärt ointresserad av smicker så länge det kommer från någon annan än mitt A, men det värsta är att det sker på jobbet.
Usch, ryser av obehag när jag tänker på den där idioten som kom in på Kvantum för att lämna blommor till mig. Hur kan man vara så in i helvetes dum?
Nej fy fan, folk som söker upp mig när jag jobbar går fan fetbort.

Sen träffade jag en annan idiot idag. Med en annan menar jag inte en idiot som han med lappen utan en idiot som han med blommorna.
Hon började prata med mig i busskuren - något jag vanligtvis inte brukar ha något emot. Men jag märkte ju på en gång att hon var retarded. Hon hade ett jättefult och tydligen svindyrt fiolfodral på ryggen. Som uppenbarligen hade gått i baklås. Dessutom pratade den här efterblivna människan jättehögt och drack energidryck och folk måste trott att vi kände varandra eftersom hon pratade med mig hela vägen genom bussen, satte sig bredvid mig samt sa: "här ska vi av" när jag plingade.

Åhhhh, jag känner mig rädd.