Årskrönika 2010?
Någon slags summering ska det iallafall bli.
2010 har på många sätt skiljt sig från tidigare
år vill jag påstå. Mycket har hänt, sådant jag
aldrig tidigare upplevt. Men för att fräscha upp
minnet tar jag hjälp alla spotifylistor jag gjort -
en för varje månad. Musik brukar ju som bekant
förknippas med vissa händelser, personer och dylikt..
Januari. Då minns jag särskilt en kväll hemma hos Bengt
med honom, Max och Kibän. Vi tittade på P3 Guld och jag
hörde Jonathan Johanssons Aldrig ensam för första gången.
Det var en otroligt behaglig kväll på alla sätt och vis.
Februari. Första tanken. 100-dagars och Peckas uppmaningar
att ta det lugnt med spriten och inte lämna varandra ensamma ute.
En otroligt trevlig förfest i Axels bastu med de finaste delarna ur SPMT07.
Fick dessutom denna månad uppleva tre uppkörningar inom loppet av två
dagar. Jag minns stunden efter första kuggningen som igår. Uppgivenheten
var total och tillsammans med Olivia försökte jag rädda dagen genom
att prata om hur "vårtgårdarna var alldeles rosa" och tröstäta naturgodis.
Mars. Mitt starkaste minne från årets tredje månad är min och emils
lilla minisemester i Stockholm. Jag hade några månader tidigare köpt
La Roux-biljetter till oss utan Emils vetskap och avslöjade nyheten en
kall kväll på O'learys.
Konserten, och ja hela vistelsen kommer alltid ligga mig särskilt varmt om
hjärtat. Var helt klart mitt lyckliaste konsertögonblick - ever! och mycket tack
vare min Ellylover Empis Ericsson.
I mars besökte Moto Boy och Elias & the Wizzkids club corazon också. Jag hade
inte ens tänkt gå, men med lite övertalning gick jag och skäms nu i efterhand över
att jag ens tänkte tanken att INTE gå. Det var likt den där La Roux-konserten
på Berns en helt fantastisk kväll på alla sätt. Denna var dock en aning mer lidelsefull.
Moto boy som ett personifierat brustet hjärta och Elias & the wizzkids som det osvikliga hoppet.
Heeelt fantastisk mars månad alltså!
April. I april luktade det vår. Det var slask och regn och mörkt och kallt i Hammarstrand. Trots detta fanns få bekymmer. Man kunde känna vittring av studenten och kommande sommarplågor, klart tydligt i månadens spotifylista då jag nyss fann Hey, Soul sister! som den fenomenala Linnéa Sundberg tipsade mig om efter något glas Oboy och sådär..
Jag minns dock klart och tydligt att månadens mest spelade låtar var Så långt mina armar räcker och Det som håller oss vid liv med Peter Lemarc.
Så fortsätt längta, hitta mod.
Våga hoppas, våga tro.
Tro på drömmen, ta ett kliv.
Vält den värld du lever i.
Och va en galning, va naiv.
Det är det som håller oss vid liv.
Maj. Oh my fucking god. I maj hände säkert massor, men när jag ögnar igenom spellistan fastnar jag redan vid första låten. Ceasers From the bughouse som får mig att associera till Sommarfesten i Åre första helgen i årets femte månad. Det var jag. Det var Lisa. Det var Anna. Det var Sunqen. Det var Kibän som körde min bil. En sån kväll är jag rädd aldrig kommer åter och om jag kunde skulle jag så jävla lätt spola tillbaka tiden och göra om allt igen. Dock skulle jag vad jag kunde för att förhindra att min bilstereo blev stulen än en gång, för det var trots allt inte så jättekul.
Juni. Den här månaden kan jag nog såhär i efterhand utnämna till det gångna årets mest känslosamma. Sista tiden med SPMT07 var precis vad ingen trodde att den någonsin skulle kunna bli: lovely. Men det blev den, och visst kändes vi som en enda stor familj där vi stod tillsammans, alla samlade på trappan och varvade Jag får liksom ingen ordning och Jämtlandssången? Och sen när Rådhusetfestligheterna rundades av med Dont look back in anger, tårarna föll och Krille fanns där med en tröstande famn - då visste man att det var dags att gå hem nu..
Väl hemma möttes man av någon som under det tidigare halvåret fått en allt större betydelse i mitt liv, men som också skulle bli anledningen till att jag satt hemma och spelade sönder Eddie Vedders Society samtidigt som jag försökte skriva en analys över mitt känsloliv.
Juli. Känns överlag som en solig månad. Kanske var det jag som lyste, för visst hade jag åtminstone fått ny energi. Två av de viktigaste personerna i mitt liv bodde hos mig en hel del. Vi skrattade en massa och myste lika mycket. Det blev någon bakismåltid med solen i ögonen på O'learys uteservering. Det blev också någon tacotallrik nere på stråket i finast sällskap. Vilket sammanträffande va att Katy Perrs Californa Gurls precis satte igång! Den är nämligen starkt förknippat med vad jag enkelt kan utnämna till årets kväll, årets dag alla kategorier.
Jag minns den in i minsta detalj. Hur gräset kändes när jag och Alex nyvakna gick ut och satte oss i solen, vilken temperatur det var i bilen påväg in till Markus när vi satt i bilkö på frösön, hur dendär starka såsen/kryddan Markus hade brände sönder min mun, hur njutningsfullt det var att sitta på en filt nere vid vattnet i gott, moget sällskap, dricka rosé och känna hur livet lekte och hur jag lekte i Alex hår. Resten av kvällen och natten är också värd en detaljerad beskrivning, men om jag ska ta den här blir det nog aldrig augusti..
Dessutom skulle nog aldrig mina rysningar gå över heller. Åh, 9/8
Augusti. Jag och Malin tog en glass utanför Maxi. Det skulle bli sista gången på ett tag som vi sågs. Vi diskuterade framtiden och annat värt att diskutera.
Några dagar efter det åkte jag, Anna och Johanna till Barcelona för att påbörja vår månadslånga tågluff. Sånt får mig att vilja gråta av lycka bara jag tänker på det. Inte konstigt man får nyårsångest när man summerar fantastiska upplevelser med helt otroliga människor och vet att man i nuläget inte upplevt ett skit som gör en känslosam inför år 2011.
September. Bestod helt och hållet av tre veckors luffande och ett veckolångt farväl till Östersund. Den sista september rullade en fullpackad passat mot Värmland för en helgs campande tillsammans med familjen innan slutdestinationen Linköping skulle nås. Starkast förknippade med September månad är Håkans nya River en vacker dröm och Fleet foxes Blue Ridge Mountains. (Den sistnämnda vilken enligt Kibän påminde om hennes favoritcouple M & A, haha)
Oktober. I oktober hände rätt omvälvande saker. 1. Jag fick nytt jobb. 2. Jag blev sambo. 3. Jag kände mig rätt ensam. Men oktober var främst en väldigt spännande och kärleksfull månad då jag och Alex fick ta igen sex veckor åt skilda håll. Det anordnades till exempel en trevlig fest första fredagen efter min flytt ner hemma hos Tim. Både Emil och Kibän var där vilket gladde mig väldigt! Skaburbian Collectives Flow och Kites Jonny Boy är förresten helt underbara oktoberlåtar.
November. I november drog jag till Göteborg för att för en helg förenas med inga mindre än Britta och Kibän. Samt en viss göteborgare som var och är aktuell med en ny skiva. Det var kallt och jävligt, men i slutändan så jävla värt det, trots att huvudvärken dagen efter kvällen på Pustervik var förjävlig..
December. Och ja, tillslut kom årets sista månad och om tio minuter har även årets sista dag precis påbörjats.
I vanlig ordning bjöd december på lite glögg och mycket mys. Dock mycket på egen hand eftersom min fina kärlek har studier att sköta också.. En härlig och spontan utekväll tillsammans med Marielle blev det iallafall och så ett par sköna dagar uppe i Jämtland med släkt och vänner.
Imorgon ska jag tillbringa årsskiftet i sällskap av underbara människor med god mat och bra musik. Allt för att hålla nyårsångesten borta.
Dock gör vetskapen av att min fina kusin varit med om en allvarlig bilolycka ikväll och att det kommer ta lång tid innan hon är helt återställd igen mig inte särskilt hoppfull inför ett fint 2011.
Dag 30 – Om mig
Igår var alltså dagen 30 då jag borde skrivit Om mig.
Dock var jag alldeles för upptagen för det.
Det är så nu när man är i Östersund och hälsar på.
Det är många som ska hinna träffas och besökas.
Att berätta om sig själv känns dessutom jävligt
passé på något sätt. För vems skull skulle jag göra det?
Alla dem som redan vet allt? Lönlöst.
Nej, istället kan jag skriva lite om hur mina dagar i
Östersund har sett ut. För min skull.
Jag kom till Östersund i torsdags kväll, efter att ha tillbringat 14 timmar på resande fot.
Detta resulterade i att jag gick och la mig ganska omgående efter en stut och lite revbensspjäll.
Någon sväng till Åkeräng blev det inte heller.
På julafton vaknade jag utvilad. Trodde jag. Somnade mellan Astrid Lindgrens jul och maten.
Vi skippade inte bara julgranen i år utan likaså den där förbannade ankungen som visas varje år.
Kajsa Kavat kändes mer aktuellt helt enkelt..
Förutom familjen var farmor, mormor och Göran hos. Mycket trevligt, men ett genomgående lugnt tempo.
Jag fick fina julklappar och de andra blev nöjda för sina. Och när klockan närmade sig läggdags borstade jag tänderna och traskade över till farmor där jag avrundade julafton med lite högläsning ur En flickfotografs bekännelser.
Juldagen i sin tur gick fruktansvärt fort. Helt plötslig var klockan fem och det var dags att bege sig till fina Saras 18-årskalas. Sarisen hade ställt till med tre olika sorters pajer samt chokladtårtor i flertal. Efter några timmars förfestande gick vi ner på Marité där jag stannade förvånansvärt länge innan jag tog en taxi till Frösön. Sov över på Markus soffa. Mycket skön sådan, trots den obligatoriska smärtan i bröstkorgen dagen efter.
Annandagen spenderades till största del med Mammsen och syrran på stan i hopp om att finna något vackert och klädsamt. Förgäves. Rean var katastrofal. Kvällen bjöd på mys i sällskap av fyra fina flickor och en napafilm hemma hos Kibän. När myset med fyra flickor tog slut, tog myset i sällis av två tedrickare vid, som varade ända in på natten.
Måndag morgon: Olivia kom och hämtade mig och Kibän. Vi tog isvägen över till Oviksbygden för lite häng hemma i Myre by. Efter god frukost och en välbehövlig dusch tog vi en tripp till Svenstavik. Grundtanken var att vi skulle hälsa på Linus. Olyckligt nog svarade han aldrig när vi ringde så det blev egentligen inte mer än en sväng på Dollarstore.
Väl hemma i Myre igen drack vi kaffe och tittade på Under Solen. Innan det blev dags att åka in mot stan igen hann vi dessutom med både en tacomiddag samt lite tittande av syrrans kortfilmer som hon medverkat i på skolan i Molkom. Kul dag, kul kväll
Och kul natt.
Bad Olle skjutsa upp mig till Åkeräng där jag fick mina julpussar och klappar. Och att det där A:et vet man vad man vill ha var det ju som inget snack om. Åh A
Igår var det tisdag. Tisdag betyder intensiv på jämtska. (Eller nåt?)
Det var iallafall vad gårdagen var. Intensiv.
Började med frukost på törners med världens sötaste lilla Annag.
Kring ettiden blev det en sväng på stan med Landin innan vi drog hem till henne för fika och guitarhero.
Halv fyra åkte jag till Bella och Olzn för umgänge och goda pannkakor!
Slutligen hamnade jag hos Marie där jag också tillbringat natten.
Just i detta nu sitter jag och väntar på att klockan ska slå lunchtid så att man får bege sig ner på stan och krama Sanebehjärtat. Var allt för längesen nu
Puss så länge, människor
Dag 29 – Film
Jag gillar inte film så överdrivet mycket.
Har sällan haft tålamod att se en film längre än 1.5 timme.
En period lyckades jag aldrig se en hel film utan att somna,
därför slutade jag se filmer efter klockan nio på kvällen.
Men sedan jag flyttade har jag blivit lite bättre på det.
Att avsluta helger med en söndagsrulle är ju inte helt osoft har jag kommit på.
Allra minst på bio. Sexbion alltså.
Dag 28 – Det här saknar jag
Oftast saknar jag människor.
Men idag saknar jag en svart- och vitrandig t-shirt från H&M.
hallå tröjan, var är du?
Dag 27 – Min favoritplats
Går inte.
Fast jag ska ut ikväll och vägrar gå naked, så jag väljer platsen där mitt hjärta är.
Dag 26 – Mina rädslor
Jag tycker bara det inte är särskilt kul. Däremot känslan när man åkt färdigt och vet att jag fortfarande lever - den är fet.
Sedan jag blev medveten om riskerna med att åka och köra bil har jag blivit sjukt åkrädd.
En smula mörkrädd är jag också, men inte mer än en smula som sagt.
Dag 25 – Om jag vann en miljon skulle jag..
Tågmorgon
Spelar ingen rooooll för snart far jag!
Wihoo
Say hello, wave goodbye
Den här dagen har verkligen varit av sitt eget slag.
Började med att nyckeln inte kom med posten.
"Vad fan gör vi nu då?" sa vi och beslutade tillslut
att jag skulle ta med mig alla mina grejor, sova hos
typ Lisa och så fick Alex ringa hyresvärden och be
dem komma och låsa.
Så en halvtimme innan jag ska ta bussen till jobbet
krafsar jag ner allt i resväskan, tömmer kylen, soporna,
stänger strömmen och allt annat för att sedan pulsa ut i
snön. Men när jag kommer fram till soprummet (utan någon
nyckel att ta mig in där såklart) kommer det en sån där liten
postbil till vår port. OCH DÄR ÄR NYCKELN! Så då slänger jag
in all packning i hallen, låser och springer mot bussen!
Missar bussen. Hinner med nästa, men som kom för sent.
Har en sjukt hektisk sista dag på jobbet, men som till största
del tillbringas på golvet thank god.
Hinner med bussen hem. Ja, till och med bussen upp till Vallaplan
i rimlig tid. Handlar färdkost samtidigt som jag samtalar med
Karlsson. Tappar bort min julklapp från cheferna inne på lillcoopen,
men lyckligtvis står den kvar vid frukten där jag lämnade den!
För övrigt bestod julklappen av något fruktansvärt fantastiskt.
Nämligen en heating plaid. ♥
För den som inte vet är det en varm filt. Alltså VARM. Är
kopplad till eluttaget osv. SÅ. JÄVLA. NICE.
Det mest omtänksamma som någon någonsin givit mig tror jag.
Sen undrar jag lite hur man som chef lägger 1200 spänn per anställd
på en julklapp? Lasse och Magnus måste verkligen vara nöjda med oss, fniss.
Nåja, åter till kaoset för dagen.
Jag kommer hem. Steker mitt jävla ägg och bacon samt går in på SJs hemsida
för att till min stora fasa, men smärre förvåning upptäcker att mitt tåg är inställt imorgon
Jippi!!
Man kan säga att jag flyttade från Vallavägen ett tag. Bodde i en telefonkö istället.
Så kändes det. Först köade jag för att boka taxi vilket tog typ hela min lunchrast,
sen köade jag till SJ och sen köade jag för att boka av den där jävla taxin, haha...
Nu var det jävligt mycket negativt stök på en och samma gång, men jag räknar
med en kompensation under morgondagen i form av tåg som kommer i tid, ett
par varma pussvänliga läppar i -30 grader samt en stut med julskinka på.
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Känslor såklart.
Sängliggarn
Huvudet gör ont.
Tror jag ätit lite för dåligt..
Desto mer vatten har jag druckit.
Sara sa åt mig att passa på medan
jag kan, så varför inte göra det då..
Ikväll gör jag första natten i den här
sängen helt ensam. Känns skumt, men
ändå bra. Få den överstökad. En av två.
Jag saknar dock närvaron av mitt A, men
är jag inte tjejen som biter ihop så säg!
Får nöja mig med att kura i hans kläder
en stund till. Imorgon vankas jobb och
jag längtar faktiskt. Kommer vara fett
mycket att göra, men vi är hela tre
härliga tjejer som stänger så det borde gå vägen!
NU sluter jag ögonen och håller tummarna för att
nyckeln dyker upp imorgon förmiddag!!
21/12
Shit vad tiden bara swischar förbi! Idag vaknade jag första gången vid fyra, lagomt till att Alex skulle ta med sig pick och pack och dra upp till Östersund. En och annan hej då-puss senare sov jag fram till strax efter tio då syrran ringde och väckte och jag masade mig upp. Pratade med henne i 45 min, åt frukost, fick höra att tågresan hem gått smärtfritt men att en nyckel som inte skulle kommit med, kom med av misstag, he he......
Innebär att jag är utan hemnyckel just nu och att den enda förmodligen är på något postkontor just nu.
Hoppas för allt i världen att den hinner komma innan jag åker och jobbar imorgon. Framför allt att den kommit innan det är dags för mig att åka hemöver också...
Nåja, det blev en kall men frisk promenad hem från polisstationen i eftermiddags efter att jag ännu en gång varit dit på nyckeljakt. Nu ger jag nog upp, dessvärre alltså.
När Alex kommer hem igen är det vi som ordnar en ny nyckel, kosta vad det kosta vill antar jag..
Annars då? Jo, efter snart 3 månader på golvet bredvid soffan har Billie äntligen fått sin plats på väggen.
Mycket glatt överraskad blev jag över det, thank you beztA ♥
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
choklad i alla former, men helst i fast sådan. likt en chokladkaka av något slag.
kramar och tröstade ord. mest effektivt om det du säger är klokt och dina kramar varma.
att se bättre tider komma. dvs, boka en resa eller dylikt.
musik som påminner mig om vilken tur jag har som är jag och som får leva mitt liv. exempelvis allt med La Roux.
så om jag mår dåligt och du vill göra en god gärning
mata mig samtidigt som du kramar mig och stoppar en resecheck i handen på mig.
sjung
So take it easy
I'll make it so easy
You can lay your head down
And we'll leave it til tomorrow
Dag 22 – Det här upprör mig
Den senaste tiden känns det som rätt mycket upprört mig.
Vet inte någon annan förklaring till varför jag många gånger
kommit hem från jobbet så irriterad att jag vill gråta.
De största orsakerna är nog folk som är otrevliga mot
såna de inte känner. Jag har jävligt svårt att förstå hur
man kan vara det utan att skämmas.
Sen blir jag ganska upprörd när bussar inte håller sina tider
och orsakar problem för en. Till exempel såna gånger jag
gått ut till bussen en och en halvtimme innan jag börjar
jobba och lik förbannat kommer en kvart för sent.
Östersunds krogöverhuvuden har också stört mig åtskilliga
gånger och jag orkar inte skriva om varför en gång till.
De suger helt enkelt. Bara en sån sak som att ta över 200
spänn i inträde på Juldagen är ju jävligt stört och onormalt.
Nej, nu har jag bloggen fått sin dos gnäll för idag. Nu ska jag
försöka göra bara vettiga saker tills jobbet kallar. Räknar med
full rulle och sen ett fantastiskt julbord på lagret!
Sörping å de
Igår kväll blev man serverad god mat samt hade Jurassic Park-maraton med en hel drös flickefolk.
Och en maassa snäckisnäääsk.
Och trots att jag sov en himla massa timmar inatt så somnade jag princip med egoboost-boken för ögonen redan vid sex, halv sju.
Kände dock att det var lite för tidigt att lägga sig vid tio i åtta, så nu gör jag ett nytt försök.
Min finaste bästaste snusmumrik ligger redan och sover tungt.
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Känns svårt, även fast det hänt så många gånger nu..
I brist på annat tar vi ett färskt ett, från idag faktiskt.
Idag satte jag mig hos en tjej på pendeln, trots att det fanns massor av lediga platser.
Hon tittade bara på mig och log vänligt och så konverserade vi lite angående
kortläsarnas varande eller icke-varande.
Så eftersom hon inte gav mig någon bitchblick eller liknande
förmodar jag att sånt är okej här i Östergötland. Fniss
Dag 20 – Den här månaden
på att jag är jävligt sugen på något nytt, om så
bara ett 2011.
Jag hoppas det blir ett bra år. 2010 blir dock
svårslaget.
Bellman
För övrigt har jag fått med mig brudsen på att springa Bellmanstafetten i Augusti.
Blir fetingnajs det ju
Idag blev en ganska bra dag ändå.
Idag har jag tvättat, handlat, lagat pasta med fläskfilé och champinjoner,
handlat tentafika och sen därimellan slöat framför tv:n och svtplay.
Ringde till Östgötatrafiken och bussgods ännu en gång, men fortfarande finns ingen nyckel.
Ska kolla hos Polisen en gång till, sen blir det allt till att skaffa en ny. Kosta vad de kosta vill, antar jag..
Suckkkk
Anyway, har fått ovanligt mycket tid med herrn, trots att han befinner sig mitt uppi en tentap.
Någonting säger mig att han kände att jag behövde det. Kanske han också lite. Vi kommer trots allt
underprioritera varann som fan när vi är tillbaka i Östersund så ikväll var vi värd lite mys framför tv:n tillsammans. Minsann
Nu ska jag eventuellt slå in farmors paket och sen gå och lägga mig.
Imorgon bär det av till Norrköping och såsmåningom också Söderköping för min del.
Ska bli mys!
Dag 19 - Det här ångrar jag
Det är sällan jag ångrar saker nu för tiden.
För det mesta känns det jävligt lönlöst, särskilt
saker som man gjorde och sa för flera år sedan osv.
Men just nu ångrar jag två saker.
1. Att jag inte tog en biljett med sittplats hem.
Är jag dum i huvet?
2. Att jag och Alex inte bokade samma tåg.
Är vi dumma i huvet?
Satt igår och tittade på alternativa färdmedel hem,
såsom hyrbil och buss men tror dock det blir det
där överfulla skittåget iallafall.
Åeeeeeeh, jävla idiot den som har skrivit den
här listan!! Ville den at dag 19 skulle bli en jävla
ångestfylld skitdag eller?? Verkar ju som så va..
Men nej, så ska det inte bli. Idag ska bli en bra dag.
Precis som den igår.
Igår var faktiskt superbra, trots att jag bara lyfte nåt
finger. Diskberget fick sig en omgång iallafalll, jag snyltade
väl i vanlig ordning åt mig en tacotallrik och sen fick jag
ett ryck och sprang en sväng. Sjukt skönt så jag tror jag
gör om det idag faktiskt.
Men nu, var bloggstunden slut.
PUSS
