Alone, together.

Det är såna här kvällar som man sitter i fönstret och samtalar med en långväga, men mycket god vän och regnet rinner ner på fönsterblecket. Det är såna här kvällar som jag hellre skulle ha min långväga, men mycket goda vän hemma hos mig, helst i en stor varm kram i en stor varm soffa under ett stort varmt täcke, alternativt bakom ett stafli eller vid min spis. Det är på såna platser han hör hemma, den där Alex.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0