Novell om ingenting. Självömkan

Jag ber om en smärre ursäkt för mitt senaste inlägg.
Jag erkänner att det kanske var en smula att gå över gränsen, det där med hjälm och allt...
Hahaha, det är bara det - att det låter så jävla vidrigt så det blir kul liksom. Hjälm hjälm hjälm

Sen måste jag bekänna en annan sak.

Jag är lite ledsen just nu. Känner mig som en ovärdig människa på dennes namnsdag.
Allt på grund av att jag är sjuk. Förkyld. Vilken jävla b-sjukdom det är. Förkylningar är för veklingar
och tydligen hör jag till den kategorin. Precis när jag känner mig som risigast ringer de från jobbet.
Det resulterade i att jag blir hemma både idag och imorgon. Tänker inte ens försöka räkna ut hur många
hundralappar jag förlorar på det. Vet bara att så fort jag slutat snora ner allt i min omgivning så ska jag
ta på mig så mycket jobbpass jag bara kan, så jag eventuellt kan lägga alla de pengarna på en resa till
amazonas, en del på en resa till eddan i the alps samt resten på en resa till irland med syrran i maj någongång.
(Den sistnämnda är något jag har planerat utan hennes vetskap så, sssschhh!)

Nu är frågan... frågorna...

Hur. utrotar man en böld?
Hur. ska jag fördriva tiden tills A kommer hem, NIO IKVÄLL???
Hur. ska jag kurera mig utan apelsiner? Apelsinerna känns givna.

Nåväl, lite otrivin på det här så, och märta is back on track på fredag.
Hey so long

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0