Det fanns en värld där utanför som höll mig i hand en gång
Okej. Jag måste erkänna att de senaste dagarna har jag inte gjort någonting rättvisa.
Inte sambon. Inte stan. Inte mitt nya jobb. Inte mitt liv.
Ändå har ju faktiskt mitt liv sett ut precis som jag förväntat mig sedan jag kom hit,
om inte ännu bättre. Det enda jag inte hade räknat med var all denna huvudvärk
som jag får tampas med dag ut och dag in.
Sen är det jävligt kallt om nätterna också, men det är väl någonting jag får lära mig att leva med.. ;)
Jag tror det är det faktum att livet är hundra procent njutningsbart för tillfället som jag är ovan vid,
som gör att jag inbillar mig att det finns saker som alltid går att förbättra, trots att det egentligen är precis så bra som saker och ting kan bli.
Och på bara 1.5 vecka känns det som jag har lärt mig mer än vad jag någonsin lärt mig själv förut.
Det är visserligen enkla saker, men sådant jag aldrig trott jag skulle klara själv. Laga stuvade
makaroner och gå till en arbetsintervju utan att känna nervositet är bara två att nämna..
Hahaha, känner vilket retard jag framställer mig själv som men ni känner ju mig.
Nu ska jag ta lite luft i sällskap av Emil!
Hörs
