Luff: done
Sådärja. Då var man hemma igen då, 4½ vecka senare, med cirka 15 000 kronor mindre på fickan, men med desto fler erfarenheter och händelser i bagaget.
På 32 dagar har vi rest från Spanien till Tyskland via Frankrike, (Monaco), Italien, Kroatien, Ungern, Österrike, Polen och Tjeckien.
Vi har tillbringat två nätter på hotell. Resten antingen på hostels, i folks uthyrningsrum eller i sittvagnskupéer på tåg.
Vi har handlat med fem olika valutor.
Vi har ätit åtskilliga mål pasta och druckit en hel del cuba libre. Ätit och druckit en hel del annat också för den delen.
Vi har inte sminkat oss. Vi har duschat i genomsnitt var fjärde, var femte dag.
Vi har tvättat två gånger.
Vi har gått i samma kläder i 2½ vecka.
Vi har träffat religiösa amerikanare och idioter som äter ur soptunnor. Vi har träffat en kroatisk pojke som gillar att konversera på olika språk samt en låtskrivare till Kevin Borg. Vi har väckts åtskilliga gånger av slovenska poliser som stormat in för att kolla våra pass. Vi har blivit avvisade, jagade och skrikna åt. Vi har uttalat frasen "Do you have a room for three?" kanske hundra gånger, sagt "Do we need any reservations?" hälften så många.
Vi har bott med tyskar, amerikanare, svenskar, nya zeeländare, britter, schweizare, fransoser, österrikare, koreaner och folk från andra nationer.
Vi har fotat byggnader, klättrat på jews memorial, tagit i berlinmuren, sett barca spöa milan på straffar, åkt S-bahn, försökt betala med kort i länder som näst intill helt saknat kortläsare, beställt hamburgare och fått något annat.
Vi har solat. Flagnat. Fått dålig hy.
Vi har saknat våra karlar och andra betydelsefulla.
Vi har skrattat, gråtit, pratat.
Känt hunger, trötthet och sug efter choklad och frukt.
Vi har motvilligt dricksat
Frivilligt åkt spårvagn 26 stationer för långt för
att sedan vända och åka lika många tillbaka.
Vi har röstat från Ambassaden i Prag.
Vi har fikat på Starbucks och Coffeeheaven massor av gånger.
Vi har ätit på donken och burger king.
Och lite annat.
Vi har saknat Spotify och hemlagad mat.
Och man hinner rätt mycket mer på 4½ vecka.
Vaga minnen som säkert med tiden blir starkare.
Och nu längtar jag motvilligt tillbaks.
